Jemenitiska Föreningen i Örebro

 

Kriget i Jemen har orsakat världens största humanitära kris. Men de jemenitiska flyktingarna för en undanskymd tillvaro. DN har mött Hind Al-Eryani, journalist från Jemen som söker asyl i Sverige.

Vi träffas på ett kafé i centrala Stockholm. Hind Al-Eryani är blek och trött. Hon lever under stark stress. Den 39-åriga prisbelönta journalisten flydde till Sverige i slutet av förra året. Hon och hennes dotter dödshotades av salafister i Jemen, som upprörts av Hind Al-Eryanis kritiska texter.

– Kriget har förändrat Jemen. Inte bara för att bomber faller och människor tvingas fly från sina hem. Även mentaliteten människor emellan har påverkats. Det har växt fram ett hat mellan olika grupper som inte fanns där tidigare, säger hon och fortsätter:

 

niwab– Många av mina intellektuella vänner i Jemen – journalister, lärare eller forskare – som tidigare ville vara oberoende, har nu beväpnat sig och gått med i kriget.

För inte alltför länge sedan var Hind Al-Eryani frimodig och full av tillförsikt för Jemens framtid. Det var under 2011, då landets unga inspirerades av folkresningarna i Tunisien, Egypten och andra arab­länder.

Hundratusentals jemeniter gick ut på gatorna och krävde demokrati och yttrandefrihet, och ett slut på envåldshärskaren Ali Abdullah Salehs mer än tre decennier långa maktinnehav.

Ett litet tag såg det ut som att de reformsinnade ungdomarna hade segrat. Saleh gick motvilligt med på att lämna posten som statschef. Vicepresidenten­ Abdrabbu Mansour Hadi skulle leda landet i väntan på fria val.

Förändringen i inrikespolitiken återspeglades också i Jemens medier, som blomstrade. Diplomatdottern Hind Al-Eryani blev snabbt en av landets ledande opinionsbildare.

Hon drev bland annat en kampanj mot jemeniternas utbredda bruk – och missbruk – av växtdrogen khat. Förutom att passivisera befolkningen slukar khat, när den odlas, en stor del av Jemens ytterst knappa vattentillgångar.

– Mina artiklar ledde till att det togs in en passus i den nya författningen om att begränsa tillgången på khat, säger Hind Al-Eryani.

Men framstegstron och optimismen fastnade snart i inrikespolitiska motsättningar. Övergångsregeringen under president Hadi utmanades av huthierna, en shia­influerad etnisk grupp från den marginaliserade Saadaprovinsen.

Huthierna eller Ansar Allah, ”Guds anhängare”, som de kallar sig själva, tog över huvudstaden Sanaa i september 2014 och upplöste parlamentet. De lierade sig med den störtade presidenten Saleh som såg chansen att återkomma till maktens köttgrytor.

Ett halvår senare anfölls Sanaa av bombplan från Saudiarabien. Saudierna kom att gå i spetsen för en utländsk koalition som backar upp regeringen Hadi. Sedan dess har Jemen plågats av ett ständigt eskalerande krig.

Hind Al-Eryani visar en kolumn som hon skrev år 2013. Den handlar om hur invånarna i Sanaa irriterats av en drönare, manövrerad av de amerikanska specialtrupper som är stationerade i Jemen på jakt efter al-Qaidaterrorister.

– I dag drar jag nästan på munnen åt artikeln. Nu för tiden störs inte Sanaa av någon enstaka drönare, utan av saudiska F16-plan som bombar staden dag och natt, konstaterar hon.

När konflikten förvärrades skärptes också de etniska motsättningarna. Hind Al-Eryani, som kommer från en liberal sunnimuslimsk familj, fick allt svårare att publicera sina debattartiklar. När hennes far, diplomaten, fick en postering i Libanon år 2013 följde Hind efter tillsammans med sin då elvaåriga dotter.

När fadern hastigt avled 2015 valde familjen – Hinds mor och syster – att fly till Sverige. Själv flyttade hon till Turkiet. På sin Facebook­baserade blogg fortsatte hon att kommenterara utvecklingen i hemlandet Jemen.

Bland annat kritiserade hon generalsekreteraren i det största salafistiska partiet i Jemen. Och hon ifrågasatte en predikant kopplad till Islah, Muslimska brödraskapets parti, som förklarade en våldtäkt mot en treåring med att ”barnet inte hade tillräckligt många skylande klädesplagg”.

– Jag blev svartmålad i en tv-kanal kontrollerad av huthierna som en person ”utsänd av internationella organisationer för att förstöra islams rykte”. Efter det kom det dödshot mot mig och mot min dotter. Jag vågade inte stanna i Turkiet utan flydde till Sverige, säger Hind El-Aryani.

Krigsherrar och klanledare använder religionen som täckmantel för att driva sina egna intressen.

I dagarna kommer det rapporter om medlarinsatser av FN:s särskilda Jemensändebud. Och Sverige, nytillträdd ordförande i säkerhetsrådet, har lovat att föra upp Jemen på agendan. Jag frågar Hind Al-Eryani­ om hon ser tecken på fred och försoning i sitt hemland.

– Nej, just nu ser det väldigt mörkt ut. Konflikten har fått sin egen dynamik. Krigsherrar och klanledare använder religionen som täckmantel för att driva sina egna intressen.

Kriget har varit förödande för folket i Jemen. 22 miljoner människor (av en sammanlagd befolkning på 28 miljoner) är i akut behov av nödhjälp. Över två miljoner människor är på flykt inne i landet.

Däremot är det betydligt färre som sökt sig utanför landets gränser. Enligt statistik från FN:s flyktingorgan, UNHCR och IOM, befinner sig ungefär 25.000 jemenitiska flyktingar i Europa, och omkring 190.000 i grannländerna.

Sedan kriget började i mars 2015 har 665 jemeniter sökt asyl i Sverige, visar Migrationsverkets statistik. Det är en bråkdel jämfört med den strida ström av irakier och syrier som flytt.

Det finns flera skäl till att Jemens invånare inte flytt utomlands i större utsträckning. Hamnar och flygplatser är stängda, och de naturliga flyktvägarna få. Gränserna mot grannländerna Saudiarabien och Oman är stängda. Återstår att ta sig över Röda havet till Afrikas horn, den triangelformade halvön längst österut på den afrikanska kontinenten. Men länderna som ligger närmast till där tillhör Afrikas fattigaste och/eller mest förtryckande: Sudan, Eritrea, Djibouti, Somalia.

Paradoxalt nog pågår det samtidigt en flyktingrörelse i motsatt riktning, till Jemen. Desperata flyktingar och ekonomiska migranter från Afrikas horn har av tradition tagit sig till Jemen för att därefter försöka smyga sig över gränsen till Saudi­arabien. Just nu finns över 280.000 registrerade flyktingar från denna region i Jemen.

Norska flyktingrådet (NRC) har gjort en utredning som visar att Jemens undanskymda roll, geo­grafiskt och i nyhetsrapporteringen, gjort att landet blivit hårt drabbat av vad som på biståndsjargong kallas ”donor fatigue”, givar­trötthet.

FN:s flyktingkommissariat har hittills i år bara fått in en fjärdedel av de bidrag från medlemsländerna som de behöver för att kunna hjälpa de svårast utsatta i Jemen med tält, filtar och mediciner.

Trötthet drabbar också Hind Al-Eryani. Några dagar efter vår intervju får hon besked från Migrationsverket: Ansökan om permanent uppehållstillstånd har avslagits.

– Men jag kommer att kämpa vidare­ för att få stanna i Sverige, säger­ hon i telefon.

– Det finns inget alternativ för mig och min dotter. Vi har inget att återvända till.

 

Texten finns på https://www.dn.se/nyheter/varlden/den-dolda-flyktingkrisen-i-jemen/