Äldre historia
Jemens äldsta historia har satt spår i Koranen, Bibeln och antika källor. På 600-talet blev området muslimskt. Stora delar av landet behärskades från 800-talet av en shiamuslimsk utbrytargruppering, zayditerna, vars ledare kämpade med det osmanska imperiet om makten från och med 1500-talet. Denna del blev senare den självständiga staten Nordjemen. Storbritannien koloniserade Aden i sydvästra Jemen på 1800-talet och förenade senare Aden och de östliga öknarna i det som senare skulle bli Sydjemen.
Modern historia
Fram till 1990 var Jemen delat i Nord- och Sydjemen. Nordjemen styrdes från 1970-talet av Ali Abdullah Saleh, som stödde sig på en allians med klaner och islamister och sökte stöd utanför landet. Det kommunistiska Sydjemen höll på att kollapsa efter Sovjetunionens sammanbrott 1989 och uppgick 1990 i ett enat Jemen.
1994 utkämpades ett inbördeskrig där det sydjemenitiska inflytandet beskars. Saleh dominerade därefter hela Jemen, men fallande oljeinkomster, uppror och andra interna problem underminerade sakta men säkert hans styre. 2011 utbröt stora protester i samband med den arabiska våren, vilket blev slutet för Salehs regim men som också ledde till att Jemen började falla sönder som stat.
Jemens historia är sedan 8:e århundradet f.Kr. framför allt kännetecknad av handeln med rökelse och de därpå grundade kungarikena. Det mest betydande av dessa var Saba med sin huvudstad Marib. Så småningom började en långsam nedgång för de antika rikena utmed "rökelsevägen". Visserligen lyckades Himyariterna på 200-talet än en gång ena landet men blev 525 erövrat av Aksum. 628 anslöt sig Jemen till profeten Muhammeds lära och folket anammade fort islam. Inom Kalifatet blev Jemen dock en randstat. Denna gynnade uppkomst av flera regerande dynastier på 800-talet varav den mest betydelsefulla var shia islamiska zayditerna vilka skulle härska i norra Jemen ända till 1962. När tyngdpunkten av handelsvägen mellan Medelhavet och Indien på 800-talet försköts från Irak till Egypten började också i Jemen det ekonomiska uppsvinget. Sin glanstid upplevde landet under rasuliderna ända in på 1400-talet.
Med portugisernas upptäckt av sjövägen till Indien förlorade Jemen i betydelse för världshandeln, men genom öppnandet av Suezkanalen på 1800-talet hamnade Jemen åter i stormakternas blickpunkt. I mitten av 1800-talet besatte StorbritannienAden och södra Jemen, medan det Osmanska riket intog den norra delen av landet. Britternas styre varade fram till 1967 då de lämnade Aden och det självständiga Sydjemen bildades. Norra Jemen kunde under zayditerna 1911 hävda sin oavhängighet gentemot osmanerna och bildade kungariket Jemen vid första världskrigets slut 1918. Imamernas konservativa regim ledde till störtandet av zayditerna 1962 och till utropandet av Arabrepubliken Jemen. Efter detta inleddes visserligen en modernisering av landet, men de ekonomiska problemen kunde i själva verket inte lösas på grund av den snabba befolkningstillväxten. Genom ett samgående mellan Nordjemen och Sydjemen lyckades man 1990 förena länderna till ett rike.